|
- Om jag säger att vi ska gå
ut och gå blir det ofta motstånd. Men säger
jag att vi ska gå ut med Kilian går det hur bra som
helst.
Veronica Norbäck jobbar på Ånäs gruppbostad
i Lindesberg. De sex boende är förståndshandikappade
och har inga möjligheter att ha egna husdjur.
- Men har jag med mig min hund Kilian till jobbet ser jag hur
de lever upp, blir gladare, pratsammare och mer aktiva.
 Kilian är en femårig dobermannhane,
vilket kanske inte av alla förknippas med mysig terapihund.
Men både han och de boende trivs gott med varandra.
- Är han inte med frågar de genast efter honom, berättar
Veronica.
Forskning har visat att sällskapsdjur har en oerhört
stor betydelse för männskor. Både när det
gäller att ha något att ta ansvar för och som
en vän som aldrig ifrågasätter. Djurägare
har visat sig må bättre än andra grupper av människor
och inte bara för barn utan i minst lika stor utsträckning
äldre har sällskapsdjur en positiv inverkan.
- Det behöver inte vara en hund, påpekar Veronica,
det spelar ingen roll vilka djur det är. Vi har boende här
som väldigt gärna skulle vilja ha katt, som blir alldeles
överlyckliga när de få se en katt genom fönstret!
Palle kallas en av de boende som har utvecklat ett alldeles speciellt
förhållande till Kilian:
- På morgonen när det är dags att gå upp,
då blir Palle så sur när jag kommer och väcker
honom, berättar Veronica. Men när Kilian kommer in
och kör in nosen under täcket och slickar Palle i hela
ansiktet, då blir han på så gott humör
och går genast upp! Kilian gör faktiskt att vi undviker
en massa tjafs och bråk.
När djur&människor kommer på besök hittar
vi Palle, som egentligen heter Lennart Nilsson, och hans sambo
Ylva Andersson i färd med att äta frukost i sitt kök.
Kilian utnyttjar på sitt hundvis läget och får
sig en och annan smakbit med av det som bjuds.
- Nu räcker det! säger Palle strängt och tar tag
i halsbandet när Kilian hälsar lite våldsamt
på oss. Han har lärt sig av Veronica hur man handskas
med hunden.
- Det är ingen här som är allergisk eller rädd,
varken bland de boende eller bland personalen, säger Veronica.
Det extra besvär som kan bli med att städa bort hundhår
får man ta, det ger de boende något att han är
här, det är det som överväger.
Det finns ett omskrivet exempel på
hur hund använts inom omsorgen för att förbättra
livskvalitén för patienter. I Motala fanns en landstingsanställd
labrador på ett hem för demenshandikappade där
man följde upp resultat och inverkan på patienterna.
Man kunde se klart positiva effekter, bland annat blev patienterna
gladare och mindre aggressiva.
- En hund gör ingen skillnad på människor, bryr
sig inte om någon ser avvikande ut eller inte är "normal".
På något vis är det lätt för patienterna
att ta kontakt och bli aktiva när Kilian är med i sammanhanget.
Bara en sak som när vi väntar på bussen på
morgnarna när de ska till jobbet. Är inte Kilian med
står de bara passivt och tyst och väntar, när
han är med blir det samtal och de som kan kastar pinnar
och rör på sig.
I snart ett år har Kilian varit med matte på jobbet
och tar sitt arbete på stort allvar. Så fort det
händer något är han med och låter sig mer
än gärna matas och klappas.
- De har ett ömsesidigt nöje av varandra, säger
Veronica.
|
